mittvackraliv.blogg.se

Tänkte skriva om något som man aldrig talar om, något som jag var med om efter min förlossning med Elis.
Efter en mycket omständig och jobbig graviditet tittade han till slut ut vår lilla Elis! Äntligen var han här förlossningen gick jättefort då jag blev igångsatt och efter två timmar var han ute. Eftersom jag hade gått med tidig vattenavgång var det väldigt viktigt att jag och Elis fick den vård vi behövde och att vi var under uppsikt några dagar. Längtan efter Lea var enorm, kommer ihåg känslan som den var igår. Det var sån glädje att vår lilla son Elis var här men ändå sån enorm saknad efter Lea!

Efter fyra dagar fick vi åka hem och jag hann inte mer än hem så var jag tillbaka med ambulans på BB. Jag hade fått njurinflammation och var livrädd för smärtan var hemsk och jag ville vara hos min familj.

Johan och Elis fick tillbringa tre ytligare dagar med mig på förlossningen då jag var tvungen att ta starka mediciner och vara under uppsikt. Nu var det hemskt jag såg ingen glädje i något jag ville bara hem till Lea som "vi lämnat helt själv" (fast hon var hos mormor) jag kände sån enorm skuld, längtan och sorg. Inte var det väl möjligt att känna sorg nu? Vi har ju precis fått en helt bedårande son och har en bedårande flicka hemma som väntar på oss.

Jag grät och grät och när vi kom hem fortsatte det, jag tänkte hela tiden. Var rädd att något skulle hända Elis då han också hade infektionsrisken, eller att jag själv skulle dö vem skulle då hjälpa Johan med allt. Ångesten växte och blev starkare men då sa jag till Johan -jag behöver hjälp! Jag mår inte bra och något stämmer inte. Johan instämde och jag tog kontakt med kurator, vårdcentral och barnmorskan som jag hade under graviditeten.

Jag fick mediciner och hjälp med att komma vidare i min sorg. Det jag fick höra var jag än kom i vården var att de var enormt glada att se att jag tog min hälsa på allvar, att jag faktiskt tog kontakt så tidigt och att jag faktiskt inte var rädd att konfrontera problemet jag hade, jag hade helt enkelt fått en förlossningsdepression.